14

IMG_20160427_134436

Q: Elina -> Henning
Hur går tankarna just nu? Det är vel en sånn vanlig fråga.

A: Henning -> Elina
Ja, det är väl en sån vanlig fråga, fast det låter lite som en fråga sportjournalister ställer på konferenser inför viktiga lopp eller matcher. Det passar ju iochförsig ganska bra i stunden, även om jag försöker att känna mig klar med arbetet inför slututställningen. Fast den stora grejen, loppet, matchen, är väl inte utställningen egentligen, utan att gå ut från skolan och kliva in i det som kommer nu. Jag ska ju bli pappa nu i veckorna (kanske under vernissagekvällen) så jag har ju automatiskt ett väldigt tydligt fokus nu när skolan tar slut. Det känns skönt, att liksom veta vad jag ska göra nu (samtidigt är jag också lite rädd, men det är nog på ett bra sätt). Så där är tankarna en hel del, hos Klumpen och alla små saker jag försöker fixa iordning tills hen kommer.

Efter en resa till Visaginas jag gjorde med en kurs har jag varit ordentligt sjuk, sjukare än jag varit på flera år, så är ganska matt efter det, fast det gav mig en massa tid att inte göra eller tänka så mycket på någonting. Det passade väldigt bra, för resan var min egen deadline för mina projekt, så behövde något slags vacuum att få landa i. Jag blev nästan klar i tid, men min dator kraschade som vanligt när jag var som mest uppe i slutspurtandet så hamnade lite på efterkälken. Ligger typ 1,5 film efter schemat (av 4, så rätt ok ändå), men ska träffa pappa imorgon och se om jag kan få klart materialet till en film om hans vänsterhand som just nu kämpar med att få tillbaka sina vardagliga funktioner. Han blev akutsjuk sista sommardagen i fjol, men överlevde både när aortan brast och sen hösten på intensiven och rehab och nu är det vår och han kommer och hälsar på till slututställningen!

Jag tänker en del det här sista året som inte blev som jag hade tänkt mig, men att det trots allt blev ett väldigt produktivt år när allt kommer omkring. Jag ska kanske inte ropa hej än, även om det är något som David säger ibland och som jag tycker om. Att en ska hinna fira, även om allt skiter sig. Så att en iallafall fick fira!

De sista veckorna har det kommit en del stråk av vemod genom kroppen, vid tanken av att sluta på skolan, flytta härifrån, att de här åren plötsligt är slut. Jag har ju längtat från Oslo sen jag flyttade hit, sagt att min känsla är att jag har ett hem i tre städer och samtidigt inte bor någonstans egentligen. Ett utspritt liv. Nu känner jag trots allt att Oslo var mitt hem, även om det på många sätt var ett problematiskt sådant på många sätt. Jag tycker om att vemodet kom och att det känns på riktigt, en kall liten flod genom torson. Självklart kommer det ju komma en massa mer när jag inser hur långt bort och utspritt det kommer bli med alla vänner. Det är en liten rädsla, att tappa vänner, både nu och generellt i livet, det tänker jag mycket på. På vänner jag tappat genom att röra mig hit där jag står nu. Undrar om det är en åldersgrej eller tillfälligheter. Men jag tycker om när det rör på sig, både människor med lite fart i kroppen och när saker rör på sig för egen del. Och det ska ju bli riktigt, riktigt skönt att flytta.

Q: Henning -> Randi
Vad svårt det är att ställa frågor! Men också kul. Jag inser nu att en borde göra det oftare – skicka iväg ett mail med en fråga till en vän. Jag vet inte om det är en jobbig fråga, men vi har ju pratat lite om det för något år sedan så tänkte att det vore kul att höra en liten vidareutveckling av det: vill du berätta om ett riktigt svårt beslut du har tagit eller inte tagit någon gång? Och kanske skriva något om hur du gör för att ta beslut när du arbetar med konst?

April 27, 2016
Skrevet av BA13

2 kommentarer

Kategorier: Kategorisert

Kommentarer (2)

mkt fin text henning!

April 27, 2016 at 10:14 pm
Skrevet av ylva 2ba

på ett fult sätt

April 27, 2016 at 10:46 pm
Skrevet av alex

Skriv inn din kommentar her

Navn

E-mail

Nettside